Om personlig assistans

I min bok ”Att arbeta med stöd av personlig assistans”, som jag skrev för Intressegruppen för Assistansberättigades räkning, har jag försökt beskriva vad personlig assistans är rent generellt:

”Vad är då personlig assistans? En av de intervjuade beskriver den personligaassistenten med det engelska ordet ”enabler”, möjliggörare, vilket är en bra beskrivning. Den personliga assistansen kom till för att göra det möjligt för personer med omfattande funktionsnedsättningar att leva ett liv likt, eller olikt, alla andra. […]

Personlig assistans är inget exakt yrke. Vad som innefattas i arbetet är beroende på vem den personliga assistenten arbetar hos. En del personliga assistenter arbetar i princip enbart som den assistansberättigades förlängda armar och ben, som fallet är med personerna i den här boken, medan andra har ett arbete som även ska kompensera intellektuella och kognitiva funktionsnedsättningar. Den personliga assistansen ska dock hela tiden utgå ifrån den assistansberättigades vilja och behov. Det handlar inte om vård eller omsorg, även om det kan ingå sådana arbetsuppgifter, utan om stöd och service till den assistansberättigade. Personlig assistans är heller inte någon utökad form av hemtjänst eller liknande, utan är något unikt. En grundläggande princip är att det är den assistansberättigade som utför saker genom sin personliga assistent och inte, som många kanske vill få det till, att den personliga assistenten gör saker åt den assistansberättigade. Det är också upp till den assistansberättigade att själv avgöra hur och när denne vill utföra sysslor i sitt liv och den personliga assistenten ska inte lägga in sina egna värderingar i hur den assistansberättigade väljer att leva. Sedan ser det naturligtvis olika ut beroende på funktionsnedsättningens art – men integritet, valfrihet, delaktighet och självbestämmande i sitt eget liv är det som är grunden i den personliga assistansen.”

Att vara personlig assistent är, tror jag, ett av de svåraste men samtidigt roligaste jobben en kan ha. Om en hamnar rätt vill säga. Det är viktigt att man både som assistent och assistansberättigad funderar över vem en faktiskt kan tänkas jobba hos/anställa och inte tar första bästa. När matchningen funkar, ja … då verkar det vara ett jobb en kan ha i åratal.