Jag är en kvinna i 40-årsåldern som bor på Östermalm i Stockholm. Själv kallar jag mig klyschigt nog för mångsysslare eftersom jag inte har en aning om vad jag egentligen vill göra. Eller om det är för att jag har så vida intressen? Jag är utbildad IT-ekonom och har även pluggat lite juridik, psykologi och pedagogik. Just nu arbetar jag med politisk påverkan på STIL – Stiftarna av Independent Living i Sverige. På mitt jobb får jag utlopp för mitt engagemang mot sociala orättvisor och för mänsklig rättigheter. Aktivist, javisst! Jag är politiskt aktiv och sitter även som nämndeperson i Stockholms Tingsrätt. Ett otroligt intressant och lärorikt uppdrag. Plus lite ideella uppdrag i olika föreningar.
Men mitt liv består ju självklart av mycket mer än jobb. Ett av mina intressen är att resa, och då gärna till storstäder. När jag inte får för mig saker som att åka och bo i tält på Botswanas savanner. Senast var jag i Japan och nästa resa blir nog Island. När jag sparat lite pengar vill säga.
Ett annat intresse är shopping, men med jämna mellanrum belägger jag mig själv med shoppingförbud. Det går lätt överstyr det där med nagellack, kläder, smarta städredskap eller fina inredningsprylar Har en viss tendens till att ha två lägen – på eller av. Lagom är alldeles för tråkigt.
I annonser för personliga assistenter står det ibland att assistansanvändaren ofta går på bio. Jag önskar att jag kunde säga att det stämmer på mig för jag tycker att det rätt är mysigt när jag väl gör det, men … nej, räkna inte med allt för många biobesök under arbetstid. Däremot går jag gärna på konsert. Någon musiknörd är jag dock inte. Är lika värdelös på artister och låtar som jag är på skådespelare och filmer, men gillar stämningen och showen det oftast blir. Några teatrar och museibesök blir det också. Umgås annars gärna med mina vänner över en fika, middag eller ett glas vin. Jag är periodare när det gäller matlagning och bakning, men jag tycker om det när jag har någon att bjuda. Tyvärr har mina vänner ungefär lika mycket att göra som jag så det blir alldeles för sällan. Tur att sociala medier finns så att man kan hålla koll på folk ändå.
Datorer ja … skulle nog faktiskt inte kunna leva utan min dator och min mobil en längre tid utan att bli knäpp. De är min chans till någon typ av privat liv, och är ett sätt för mig att få utlopp för min kreativitet och skapande utan att alltid behöva göra det genom någon annan. Digital konst, fotobearbetning och skrivande är något jag gärna pysslar med när jag har tid. Om jag nu inte sitter och bygger hus i Sims.
Som den typiske kräfta jag är betyder mitt hem väldigt mycket för mig och jag har en tendens att komma på det ena hemmaprojektet efter det andra. (Jag kanske också ska erkänna att jag har lite konstiga idéer, som till exempel att mina böcker måste stå i en viss ordning så det blir estetiskt snyggt. Fast jag försöker intala mig att alla har sådana idéer, det blir bara så påtagligt när man har personlig assistans.) Jag försöker också skapa mig en egen grön oas med växter och blommor mitt i asfaltsdjungeln. Naturen är viktig för mig (eko-nörd som jag är), och jag drömmer om en kolonistuga en vacker dag. Likaså är djur något som på ett eller annat sätt måste finnas med i mitt liv. Jag har två gosiga, egensinniga, envisa men väldigt snälla katter – Zorro och Zelda.
Som person är jag lugn och tålmodig, noggrann och ordningssam. Jag är analytiskt lagd, älskar att organisera och jag reflekterar mycket över mig själv och andra. Och som sagt har jag allt som oftast två lägen. Jag älskar till exempel lugnet på landet, i naturen. Men tröttnar ganska fort och vill tillbaka till stan. Där jag blir galen på alla ljud och människor. Och jag vill bort till lugnet igen. Likaså gör för mycket social interaktion och för mycket aktiviteter att jag avskärmar mig. Vill inte umgås, prata eller hjälpa någon. Ett SMS kan störa vansinnigt. Jag måste få lugn, tystnad och ensamhet. Jag sätter mig hemma och jobbar, går knappt till affären. Men … så går det för lång tid i ensamhet och tysthet. Jag hoppar på aktiviteter och blir engagerad i massa och massor. För att lite senare åter bli överstimulerad och trött på allt och alla igen. Mitt högkänsliga personlighetsdrag kombinerat med det sensationssökande helt enkelt.
På grund av en muskelsjukdom (Spinal muskelatrofi typ 2) har jag som sagt personlig assistans, dygnet runt, eftersom i princip alla muskler är kraftigt försvagade. Som du förhoppningsvis förstått efter att ha läst denna sida så ser jag inte min sjukdom som något större hinder att leva ungefär det liv jag vill. Mina personliga assistenter är mina möjliggörare och mina mänskliga hjälpmedel.
AB by:jessma 